Att verkligen ha gått vidare.

Det är så skönt att konstatera. Att man har lämnat gamla beteende bakom sig.
Människor står kvar i den förvirring man skapat och man inser, att det inte går att reda ut för dem, utan man får gå; för de var en del av den förvirringen.

 

Första sleepovern och Bajsboken.

Det är höstlov och jag har avnjutit två föräldradagar. Supersonens bästis har sovit över. Tv 6-åringar höll varandra vakna till tjugo över elva, sen hämtade de mig och supersambon med ett; ”Vi vill ha en saga!”
Efter överläggning och diskussion blev det Bajsboken. Dock var killarna så trötta att jag och supersambon hade mer roligt åt boken än grabbarna. Den är bara bäst.

Gårkvällen var fylld av tjo och glädje, lek och filmer i massor. Själv var jag inte människa under någon timme och hann inte med den planerade träningen, men den blir ikväll istället. Skönt.

Höstlovet fortsätter snart med fika med kompisens fina föräldrar, badmintonspel och lämnande av supersonen till suppermormor och superkusinen som hälsar på henne. Då blir det lillprinsen som sleepovar. Mysigt. <3

Jag orkar inte tänka på den kommande helgens alla inslag. Puh!
Dock måste jag till tvättstugan nu. Man är inte ledig för intet. <3

En förmiddag hemma och smink-snack.

Jag har hunnit med massor denna förmiddag. Klockan är halvelva och prestationerna består av att ha vält ut en fylld kaffekopp i sovrummet, en varm choklad i soffan, en totalduschning av badrummet och diverse andra saker som att förtära kaffe i överdrivna mängder och sminka till sig. Flera moment innefattar en 6-åring.
Jag blir förvånad över hur jag tenderar att stå och sminka mig längre och längre. Jag har aldrig varit smink-typen, men började med foundation då och då för några år sedan, ögonskuggor och en fantastisk sak; ögonbrynspenna. Andra kvinnor har berömt mina ögonbryn i tid och otid för deras form och skarpa linjer och färg. Jag har mest tagit det med en klackspark. För något år sedan testade jag att plocka mina ögonbryn lite och måla i för ett lite jämnare resultat. Och jag blev en helt annan människa i blicken. Häftigt. Det var då jag förstod trolleriet som smink ligger bakom.
Hur som helst, mitt användande har ökat lite, men jag är för det mesta osminkad eller extremt lätt sminkad. Men jag är också snart 32 år gammal. Det innebär en del saker. Som att foundation plötsligt GÖR enorm skillnad t ex. Och det blir svårare och svårare att hitta en bra foundation. Jag har hört talas om krämer och concealers, täckstift och sånt där lysterpuder/highlighter eller vad det heter.
Man kanske är så illa tvungen att börja spåna på sådant…?

Troligen väntar jag ett par år. Jag har fortfarande inte släppts igenom på systemet och åker på barnbiljett då och då på bussarna. Det är bara att spara huden så länge som möjligt och ta till smink när det behövs tills dess.

Olivolja som grund är förresten guld och ett fint skydd i höstvinden. För rengöring rekommenderar jag som alltid ricinolja och en skållhet frottéhandduk, avslutat med mandelolja som kräm.

Håret är nypoppat.
Nu ska vi ner på stan jag och supersonen, och lämna in en trasig telefon. Och SEN, sen ska jag Wordfeuda!

Ouppfostrad och mitt i livet.

Maj åoh maj. Jag har glömt den här sidan. Lagt den längst in i en byrålåda och hållt på med tusen andra grejer.
Men lite liv får vi väl ha i luckan…?

Uppdateringar:
Jag ligger under FETT mot supersambon i Rat on a Scooter. Jag har 120 poäng som bäst och han och Scooter-råtten har fördjupat sin pakt och han ligger på typ 169. Vad han har gjort för att få till ett sådant samarbete vill jag faktiskt inte ens tänka på…

Supersonen har höstlov och för min del är allt så inplanerat i detalj, att jag känner mig som vilken hurtig mamma-bloggerska som helst, om jag bara kniper ihop ögonen och visualiserar att jag har högklackat, doftar Cloé och har en caffe latte bredvid laptopen. Det är simskola, fotbollsskola, övernattning, kusinträffar, middagar och tjo fadderallerej. Härligt. Till och med en tvättid, träning, badminton och annat mys har jag fått in på mitt egna privata schema.
Supersambon fick toppresultat på sin första tenta på universitetet, hans lag slog serieledarna borta och han ser i alla fall kry och glad ut när man ser honom. Så han är samma hjälte som alltid och jag är sådär skamlöst kär i honom just för att han är just den han är. Supersvärmor och supersvärfar har varit på besök och lillebrors 50-årskalas har varit, mamma åker snart utomlands i tre månader och storebrorsan gifter sig nästa vecka. Supersonen har hängt på simskola, fotbollsskola, skola och byggt lego som om det var den enda inredning vi investerar i, i vårt hushåll. Jag har en arbetsintervju på måndag, har skrivit högskoleprovet och fick minst två steg under resultatet jag ville ha (det är en ny normeringstabell som inte kommit än, så jag är inte säker), men det var ändå ett ok resultat och tillräckligt för fera utbildningar, men jag skriver ett nytt i vår om det inte blir studier i januari. Eller ett nytt jobb. Ja. Och det var i alla fall lite nytt…

Jag försöker ta mig tid att skriva, spela och fick en liten släng av nostalgi och plockade fram kolpennorna en kväll. Men allt blir väldigt halvdant. Jag får skärpa mig.

Nu arbete. En ny runda med återställning av datorer och arbete med arkivet. Full fräs.

Här får ni en liten bild från kontorets senaste utflykt.

Jag måste duscha.

Så det ska jag göra. Först ska jag skriva färdigt det här och sen SKA jag göra det. Siliconet från det äckliga balsamet frisören använde vid färgningen har gjort håret jättetorrt och sprött. BORT med schampo och silicon-balsam, det är rena, illasinnade förstörare. Värre än tandtroll, jag svär!

Sen hämtar vi sista tvätten och far till Maxi och sen ÄR det faktiskt fotboll. Jajemen!

 

Besök hos kompisen och massor av mys.

Hela den här dagen har varit ruskigt bra. Massor av saker har blivit gjorda, bestämda, bokade och jag har haft så underbart trevligt.
Jag berättar mer sen, men nu ska jag börja med att redogöra för att jag har en superson här intill mig i soffan, som nyss lekt för kung och fosterland med bästisen. De är så otroligt fina och roliga ihop. De är liksom inte bara söta, det är REN humor när de umgås. Jag älskar deras starka personligheter och känslighet. Precis så tycker jag om att se barn; trygga att visa både styrkor och egensinnighet.

Vi åt middag där och jag njöt ett glas rött med bästisens mamma som jag tycker mycket om. Vi bestämde att det var dags för badminton på rutin, och att vi börjar en gång i veckan först. Jag tycker att det är så otroligt roligt att spela och vi bor nära och kan ta oss till hallen gemensamt. Hur mysigt som helst. Äntligen en hurtig kompis!

Superkompisarna leker livfullt och kreativt:

 

Helgen i ord, senare i bilder.

Jönköping. Jag hade kunnat bo där. Det är ruskigt tröttsamt att aldrig ha lämnat storstan, prestigen och kraven som följer med ett sådant liv.
Jag vill kunna bo på en plats där man drar på sig mysbrallor och en tröja och tar en promenad i grönskimrande skog med sin barnvagn och samtidigt pratar trädgård eller bya-skvaller med en annan mamma. Inte hysteriskt plattar håret, klär upp sig och trycker ner fötterna i ett par stiletter och drar ner på Coffe House för lite mamma-fika. Där sitter man med tre inredningstokiga, modell-liknande nyförlösta donnor som pratar vilken designad blandare som passar bäst i nya köket.

Jag fattar såklart att man även har högklackat i Jönköping och snackar blandare. Men jag tror att jag kritiserar just den staden jag bor i. Det är så otroligt mycket yta och prestige. Man hinner inte vara glad åt något man har åstadkommit eller fått, förrän man får veta att det finns bättre, mer och mer rätt. ”Mer rätt”. Eat my shorts.

I Habo var det i alla fall underbart. Inte bara för att slippa något annat, utan för att vi var just där, med alla fina människor det innefattar. Supersonen har fått vara nära en stor, svart hund, – han som är oerhört reserverad mot hundar och lite rädd. Nu låg han på gräset och kramades, lekte och till och med sov i samma rum, som hunden.
Supersambons mamma gjorde LCHF-mat och var som alltid på hugget. Vi hann med en ganska rejäl promenad och till och med en tipspromenad där supersonen hängde med.

Som alltid har vi för lite tid. Det är något som har kommit in i mitt liv med supersambon. Förut kände jag det mer som att jag lunkade runt i en sorts jämnhet, men nu har Svensson-pusslet kommit in i även mitt liv. Underbart!

Jag lägger in bilder ikväll och skriver lite mer. Just nu ska jag fokusera mig på en stooooor bunker osorterade papper och nu ser jag att jag råkade skriva bunker… Jag borde kanske ändra det till bunke, som var ursprungsordet före feltrycket, men jag gillar tanken på att ni ser min i en bunker med osorterade papper. Det liksom stärker bilden av min karaktär och vad jag är beredd att göra för min arbetsplats.

Vi hörs snart!

Först en Rat on a scooter – update.

Jag lever. Efter en helhelg i Jönköping, ihållande, jobbig förkylning och en storförlust i Rat on a scooter.

Ställningen är numera:

Jag: 120 p.
Supersambon: 133 p.

Jag har kämpat rätt pinsamt ihärdigt för att bräcka det, men jag börjar bli ruskigt trött på den där råttan och hans röda scooter. Gå hem och ät ost liksom!
Jag hade säkerligen varit mer kompis med scooterfararen om han åtminstone hoppade och åt ostar som jag ville. Men han och supersambon har visst inlett någon pakt och har ett samarbete som jag hålls utanför.

Rat on a scooter!

Det är läge för en ny rapportering. Igår ledde sambon med 92 p. I morse hände något när jag svängde på fossingarna i soffan. Jag gick om.
Nuvarande ställning:

Jag: 120 p.
Supersambon: 92 p.

Seriepremiär igår.

Supersambon var suverän på planen. Kämpade  och visade vinnarskalle och hjärta. Jag gillade att den generella stämningen i laget var kamp och hjärta.Så måste det vara.
De förlorade snopet med 5-6, med tanke på hur bra det faktiskt såg ut. Supersambon gjorde ett mål och en assist. Snyggt var det också!

Snacket på läktaren var positivt, hjärtligt och troget. Det gillade jag, en publik med hjärta ger mig energi.

Nu håller vi tummarna för nästa veckas match och resten av säsongen!