Tjejer och kvinnor står vid kassorna i butikerna när jag passerar. Expediten lägger i två tuber exklusiv ansiktskräm och svamlar något om “Den här är extra bra när man rör sig i rökiga miljöer!” medan kunden nickar och tar upp fyra tusenlappar och får tillbaka skramlande växel. Och hon ser så nöjd ut, som om hennes liv förgyllts med helig smörjelse, när hon krampaktigt håller om påsens tramsigt rosa handtag och går mot utgångarna. Jag får alltid för mig att de kvinnorna lämnar en obeskrivbar stank i rummet efter sig när de går.

Vad är det som gör att vi inte tänker längre? Varför fastnar så många i de där illusionerna och låter sig själva och sina resurser styras som om de själva är oförmögna att använda något mer än reaktioner från ögonen ner till handen i plånboken och sedan framsträckning av hand för att mottaga inköpt vara eller produkt? Det är så zombielikt att jag inte riktigt vet hur jag ska hantera det. Jag sniffar lite på den fräna luften och tackar mina händer för att de skapar sina egna banor genom luften.

Jag har också köpt. Till och med krämer har jag köpt tidigare vid något tillfälle. När jag började rensa bland mina hud- och hårvårdsprodukter och mitt smink fick jag ihop två mindre korgar med grejer. Jag la ner allt i en påse och gav till min mamma, eftersom hon tyckte det var synd att slänga. Och jag fick hålla med. Hon fick dem på promissen att hon lovade att skölja ur allt och sortera förpackningarna till återvinning. Mest hade jag trots allt saker från Body Shop eller hälsokostaffärer.

Vad jag gör istället? Just nu överlever jag (bättre än någonsin!) på olivolja, äppelcidervinäger, ricinolja och bikarbonat. Med de 4 produkterna sköter jag mitt hår, min hud och det enda som hittar igenom ibland är mineralsmink och någon doftolja. Jag belastar inte miljön, stöttar inte nyproduktion av kemiska och miljöbelastande produkter och besparar min hud och mitt hår helt bisarra ämnen som ingår i produkter som sägs vara “extra bra när man rör sig i rökiga miljöer”.