Jag hade ett samtal med en kompis som sörplade i sig en cola medan hon tittade på mig med dröjande blick och rynkade ögonbryn. Hon hade ställt några trevande, försiktiga frågor, troligen för att inte sätta i halsen när hon nu långsamt höll på att upptäcka hur kocko hennes väninna verkligen är.

- Men alltså… Vad är det du vill bevisa?

Jag svarade med att se förväntat tänkande ut och kunde inte göra annat än att ställa den självklara motfrågan:

- Vad menar du med att bevisa något?

- Ja, alltså meningen med det här??

- Meningen… sa jag och förstod inte riktigt vad hon ville ha svar på. Men meningen är ju att jag vill vara i en situation där jag upplever frihet och närhet till vad jag är. Det är ju därför jag gör det här. Inte för att bevisa något.

Hon hade lite svårt att acceptera mitt svar och kan fortfarande inte förstå vad jag vill bevisa. Hur jag än poängterar att hon försöker förstå något jag inte ens försöker uppnå.