Jag publicerar lite bilder ur min vardag, ur mitt hem; vill ge bilder på vägen av hur det är runt mig. Ord räcker inte till och jag känner frid av att titta på de här bilderna. Jag minns inte ens vad som hade sin plats var och det är luft, inte tomhet. Det är frid… Min frid och min frihet. Livet känns oändligt vackert. Snart flyttar jag och bygger något nytt, fast på ett annorlunda sätt. På ett sätt som man inte riktigt brukar göra när man ska slå sig till ro i ett nytt hem och präglar det med saker som symboliserar vad man är. Mitt nya hem kommer att bära med sig Nuet till mig, på ett nytt sätt…

Nu börjar jag se, vad det är jag strävar mot.

Jag känner lugn…
Det är inte fack att fylla, det är öppningar och möjligheter.

Favorittavlan, den vita…

Hur gör jag med den då?

Vad fattas på bilden?

Ingenting förutom ljuset som ska släppas in.

Och så det, som dröjer sig kvar, som söker rum.

Det är ingen brådska. Det är inte en princip det här… Det är en resa.