Helgen i ord, senare i bilder.

Jönköping. Jag hade kunnat bo där. Det är ruskigt tröttsamt att aldrig ha lämnat storstan, prestigen och kraven som följer med ett sådant liv.
Jag vill kunna bo på en plats där man drar på sig mysbrallor och en tröja och tar en promenad i grönskimrande skog med sin barnvagn och samtidigt pratar trädgård eller bya-skvaller med en annan mamma. Inte hysteriskt plattar håret, klär upp sig och trycker ner fötterna i ett par stiletter och drar ner på Coffe House för lite mamma-fika. Där sitter man med tre inredningstokiga, modell-liknande nyförlösta donnor som pratar vilken designad blandare som passar bäst i nya köket.

Jag fattar såklart att man även har högklackat i Jönköping och snackar blandare. Men jag tror att jag kritiserar just den staden jag bor i. Det är så otroligt mycket yta och prestige. Man hinner inte vara glad åt något man har åstadkommit eller fått, förrän man får veta att det finns bättre, mer och mer rätt. “Mer rätt”. Eat my shorts.

I Habo var det i alla fall underbart. Inte bara för att slippa något annat, utan för att vi var just där, med alla fina människor det innefattar. Supersonen har fått vara nära en stor, svart hund, – han som är oerhört reserverad mot hundar och lite rädd. Nu låg han på gräset och kramades, lekte och till och med sov i samma rum, som hunden.
Supersambons mamma gjorde LCHF-mat och var som alltid på hugget. Vi hann med en ganska rejäl promenad och till och med en tipspromenad där supersonen hängde med.

Som alltid har vi för lite tid. Det är något som har kommit in i mitt liv med supersambon. Förut kände jag det mer som att jag lunkade runt i en sorts jämnhet, men nu har Svensson-pusslet kommit in i även mitt liv. Underbart!

Jag lägger in bilder ikväll och skriver lite mer. Just nu ska jag fokusera mig på en stooooor bunker osorterade papper och nu ser jag att jag råkade skriva bunker… Jag borde kanske ändra det till bunke, som var ursprungsordet före feltrycket, men jag gillar tanken på att ni ser min i en bunker med osorterade papper. Det liksom stärker bilden av min karaktär och vad jag är beredd att göra för min arbetsplats.

Vi hörs snart!