Jag har hunnit med massor denna förmiddag. Klockan är halvelva och prestationerna består av att ha vält ut en fylld kaffekopp i sovrummet, en varm choklad i soffan, en totalduschning av badrummet och diverse andra saker som att förtära kaffe i överdrivna mängder och sminka till sig. Flera moment innefattar en 6-åring.
Jag blir förvånad över hur jag tenderar att stå och sminka mig längre och längre. Jag har aldrig varit smink-typen, men började med foundation då och då för några år sedan, ögonskuggor och en fantastisk sak; ögonbrynspenna. Andra kvinnor har berömt mina ögonbryn i tid och otid för deras form och skarpa linjer och färg. Jag har mest tagit det med en klackspark. För något år sedan testade jag att plocka mina ögonbryn lite och måla i för ett lite jämnare resultat. Och jag blev en helt annan människa i blicken. Häftigt. Det var då jag förstod trolleriet som smink ligger bakom.
Hur som helst, mitt användande har ökat lite, men jag är för det mesta osminkad eller extremt lätt sminkad. Men jag är också snart 32 år gammal. Det innebär en del saker. Som att foundation plötsligt GÖR enorm skillnad t ex. Och det blir svårare och svårare att hitta en bra foundation. Jag har hört talas om krämer och concealers, täckstift och sånt där lysterpuder/highlighter eller vad det heter.
Man kanske är så illa tvungen att börja spåna på sådant…?
Troligen väntar jag ett par år. Jag har fortfarande inte släppts igenom på systemet och åker på barnbiljett då och då på bussarna. Det är bara att spara huden så länge som möjligt och ta till smink när det behövs tills dess.
Olivolja som grund är förresten guld och ett fint skydd i höstvinden. För rengöring rekommenderar jag som alltid ricinolja och en skållhet frottéhandduk, avslutat med mandelolja som kräm.
Håret är nypoppat.
Nu ska vi ner på stan jag och supersonen, och lämna in en trasig telefon. Och SEN, sen ska jag Wordfeuda!
